Värderingar

Vision och värderingar

Syfte
Syftet med 24-7-rörelsen är att förändra världen med en livsstil av bön, mission och rättvisa. 

Vision
Visionen är Jesus! Inget annat. Nedan kan du läsa dikten ”The vision” av Pete Greig eller kolla på videon.

Vårt Uppdrag

  • Starta och stötta lokala bönerum 
  • Starta och stötta permanenta bönehus eller 24-7-gemenskaper 
  • Att arbeta med relationsbaserade partnerskap och nätverkande samt se till att Sverige är representerade i den internationella 24-7 familjen.
  • Att utveckla resurser för bön 
  • Att möjliggöra träning för bön, mission och rättvisearbete samt praktisera bön, mission och rättvisa.
  • Skapa möjligheter för vår familj i Sverige och världen att samlas. 

Värderingar – Vi vill vara:
Lydiga mot den Helige Ande. Likt Jesus vill vi bara göra det vi ser Fadern göra. Vi erkänner att Han har rätt att bryta våra regler och utmana det vi håller kärt. Vi vill ledas av den Helige Ande. Därför är det ta tid i bön – det är det vi gillar och håller på med! Det vi får från Gud prövar vi tillsammans med Bibeln som utgångspunkt. 
(Joh3:8; Joh5:19; Ps 127:1)

Relationella
Vi vill vara ett gäng vänner som delar vision och värderingar. Vi drivs av vänskap mer än funktion. Relationer tar tid – låt dem göra det! 
(Joh 15:14-15; Luk 10:1-22; l Pet 4:7-11; l Joh 4:7-12)

Inhemska 
Vi värderar kulturell mångfald. Vi vill vara på platser på samma villkor som andra. Är det skitigt ska vi bo i skiten, är det ont om mat ska vi också hungra eller dela med oss av den mat vi har. Vi vill ta vara på det goda som finns i olika sammanhang och kulturer. När vi tar avstånd från det som inte är gott så vill vi göra det på ett sätt som inte stänger människor ute, utan som visar på något bättre (Dan l; l Kor 9:20-21; Upp 7:9-10). 

Inkluderande
Vi samarbetar med alla som delar vår vision och våra värderingar. Vi vill skapa enhet och njuta av mångfald. Vi är en rörelse som verkar för bön, mission och rättvisa. Vi är inte bättre eller sämre än andra rörelser eller organisationer. Vi kompletterar varandra men konkurrerar aldrig (Kol 3:11; Ef 4:3-6). 

Lika Jesus
Vi försöker vara lika Jesus i det sätt som vi gör saker på. Målet helgar inte nödvändigtvis medlen. Medlen kan i sig vara målet (Joh 13.14; 13:34-35; Mark 10:45).

Djupt rotade
Vi vill hellre se tillväxt i mognad än i storlek. Vi sätter vår tillit till Herren. I Honom ska vi vara rotade. Ibland krävs det 40 år vandring i öknen innan Gud anser oss redo (Ps. 1:1-3). 

Kreativa och innovativa
Vi erkänner Guds-inspirerad kreativitet som ett äkta uttryck för bön och tillbedjan. Vi vill skapa utrymme för kreativitet och nya tankar. Gud kan inte stängas inne i former eller ritualer, även om de kan leda än till Gud. För många människor så kan kreativa uttryck som bild eller musik vara ett sätt att uttrycka sin bön på (2 Mos: 35:30-35; l Mos l: 1-2; Ps 45:1; Ords: 8:22-31). 

Rättvisa
Vi vill eftersträva rättvisa och frihet från förtryck för mänskligheten och hela Guds skapelse. Vi vill stå upp för dem som på olika sätt känner utanförskap, detta kan gestalta sig på en mängd olika sätt (Jes 6; Luk 4:18-19; Rom 8:19-21; Jes 59). 

Goda förvaltare
Vi vill ta ansvar för oss själva, de som lever omkring oss och de saker som Gud har anförtrott oss. I de sammanhang där vi finns har vi också ett ansvar (Matt 25:14-30; 2 Kor 9: 6-15). 

Uppoffrande
Vi tror att ett liv med bön som grund är kostsamt på alla nivåer. Vi tror på en Gud som offrade allt för oss (2 Kor 8:1-5; l Joh 3:16-18; Rom 12:1-2). 

Firande 
Vi tror att Jesus kom för att lära oss att leva livet till fullo och att vi har en kristen plikt att fira allt som är gott. Livsglädie och skratt är centrala begrepp för 24-7 och vi behöver inte rättfärdiga detta på något sätt. Vi tror att Gud finns överallt och kan firas överallt. På en konsert med bra musik eller på ett dansgolv med sköna beats osv. Allt som är gott är värt att firas och behagar Herren (1 Mos 1:31; Ps 24:1; Matt 11:19; Joh 10:10).

Enkla och avskalade
Vi är ett nätverk av likasinnade människor, inte en ny, välsmord organisation. Vi kan vara vilda och opolerade till vår karaktär, eller försiktiga. Vi brinner mer för att se människor utvecklas än för att lyfta fram vår egen profil. Vi litar mer på relationella resurser än materiella (Ps 116:6; Luk 10:3-5; Joh 3:8).


The Vision poem av Pete Greig

So this guy comes up to me and says,
”What’s the vision? What’s the big idea?” 
I open my mouth and words come out like this… 

The Vision?

The vision is JESUS – obsessively, dangerously, undeniably Jesus.
The vision is an army of young people.
You see bones? I see an army. And they are FREE from materialism.

They laugh at 9-5 little prisons. They could eat caviar on Monday and crusts on Tuesday. They wouldn’t even notice. They know the meaning of the Matrix, the way the west was won.

They are mobile like the wind, they belong to the nations. They need no passport. People write their addresses in pencil and wonder at their strange existence.
They are free yet they are slaves of the hurting and
dirty and dying.

What is the vision?

The vision is holiness that hurts the eyes. It makes children laugh and adults angry. It gave up the game of minimum integrity long ago to reach for the stars. It scorns the good and strains for the best. It is dangerously pure.

Light flickers from every secret motive, every private conversation. It loves people away from their suicide leaps, their Satan games. This is an army that will lay down its life for the cause. A million times a day its soldiers choose to lose that they might one day win the great ’Well done’ of faithful sons and daughters.

Such heroes are as radical on Monday morning as Sunday night. They don’t need fame from names. Instead they grin quietly upwards and hear the crowds chanting
again and again:

”COME ON!”

And this is the sound of the underground. The whisper of history in the making. Foundations shaking. Revolutionaries dreaming once again. Mystery is scheming in whispers. Conspiracy is breathing. This is the sound of the underground

And the army is discipl(in)ed. Young people who beat their bodies into submission. Every soldier would take a bullet for his comrade at arms. The tattoo on their back boasts, ”for me to live is Christ and to die is gain”

Sacrifice fuels the fire of victory in their upward eyes. Winners. Martyrs. Who can stop them? Can hormones hold them back? Can failure succeed? Can fear scare them or death kill them?

And the generation prays like a dying man with groans beyond talking, with warrior cries, sulphuric tears and with great barrow loads of laughter!

Waiting. Watching. 24 – 7 – 365.

Whatever it takes they will give: Breaking the rules. Shaking mediocrity from its cosy little hide. Laying down their rights and their precious little wrongs, laughing at labels, fasting essentials. The advertisers cannot mould them. Hollywood cannot hold them. Peer-pressure is powerless to shake their resolve at late night parties before the cockerel cries.

They are incredibly cool, dangerously attractive inside.

On the outside? They hardly care. They wear clothes like costumes to communicate and celebrate but never to hide. Would they surrender their image or their popularity? They would lay down their very lives – swap seats with the man on death row – guilty as hell. A throne for an electric chair.

With blood and sweat and many tears, with sleepless nights and fruitless days, they pray as if it all depends on God and live as if it all depends on them.

Their DNA chooses JESUS. (He breathes out, they breathe in.) Their subconscious sings. They had a blood transfusion with Jesus. Their words make demons scream in shopping centres.

Don’t you hear them coming? Herald the weirdos! Summon the losers and the freaks. Here come the frightened and forgotten with fire in their eyes. They walk tall and trees applaud, skyscrapers bow, mountains are dwarfed by these children of another dimension.

Their prayers summon the hounds of heaven and invoke the ancient dream of Eden.

And this vision will be. It will come to pass; it will come easily; it will come soon. How do I know? Because this is the longing of creation itself, the groaning of the Spirit, the very dream of God. My tomorrow is his today. My distant hope is his 3D. And my feeble, whispered, faithless prayer invokes a thunderous, resounding, bone-shaking great ’Amen!’ from countless angels, from heroes of the faith, from Christ himself. And he is the original dreamer, the ultimate winner.
Guaranteed.